Varför vill man inte ens pröva? (part 2)

Jag noterar att”Nätverket för frivillig, formell kår” och jag lustigt nog hävdar precis samma sak, nämligen att sektionsalternativet är något som skulle förbättra för oss UTN-medlemmar. Fast, Nätverket hävdar att det är en kortsiktig förbättring. Frågan som jag tidigare ställt kvarstår dock. Vi är alltså alla överens om att sektionsalternativet är en förbättring för teknat-studenterna. UTN kan tidigast bilda en egen kår 2013. Varför inte pröva sektionsalternativet? Åtminstone fram till 2013. Vad är problemet? Är det att det faktiskt skulle visa sig vara det bästa alternativet?

Vidare hävdas det på Nätverkets blogg att:
”Med politiska partier innebär att man inte kan vara säker på vem man har att göra med från år till år. Detta oroar oss då Uppsala studentkår tids nog kommer vilja se över UTNs budget, vilja påverka våra åsiktprogram, framföra våra åsikter till universitetet, och avgöra vilka remisser UTN får. Detta är en ekvation som på bara några års sikt riskerar att divergera, det finns helt enkelt inte tillräckligt många gemensamma nämnare att luta sig mot.”

Ingen av oss vet vad framtiden bjuder på men sannolikheten att Nätverkets dystopiska framtidsscenario slår in är försvinnande liten. Inget parti i Uppsala studentkårs fullmäktige är ens i närheten av några sådana förslag. Men visst, det kan komma nya partier och personer. Om dessa förslag mot förmodan ändå skulle komma är det ju bara för UTN att säga ”tack och hej” och bilda en egen kår. Återigen, vad är problemet? Är det att det faktiskt skulle visa sig att sektionsalternativet är det bästa alternativet och att dessa förslag aldrig kommer? Dessutom är det ju så att om vi som enskilda UTN-medlemmar inte skulle vara nöjda är det bara att lämna Uppsala studentkår. Bara risken för en massflykt från Uppsala studentkår gör att de här förslagen förmodligen aldrig kommer.

En egen kår kräver mer byråkrati. T.ex. ett nytt medlemsregister, för att bara nämna en sak. På bloggen hävdar Nätverket för frivillig, formell kår att:

”Det man behöver göra är enbart att formalisera det som man redan gör i praktiken.”

Enbart. Det är inte så enbart. Det tar tid. Det tar pengar. Det tar arbetsinsatser. Och teknat-studenten skulle inte märka skillnaden. Sektion eller egen kår? Skillnaden i vardagen för den enskilda studenten skulle bli liten, speciellt fram t.o.m. 2013. Varför då inte ens pröva det alternativ som inte kräver så mycket tid, pengar och extra byråkratiskt arbete? För tredje gången, vad är problemet? Är det att det faktiskt skulle visa sig att sektionsalternativet är det bästa alternativet?

Varför vill man inte ens pröva?

1 Responses to Varför vill man inte ens pröva? (part 2)

Lämna en kommentar