Varför vill man inte ens pröva?

Inför UTNs fullmäktigemöte 25/5 har det lagts fram en proposition om att ”UTN arbetar för att bli en frivillig, formell kår utan skäligt dröjsmål”. Som debatten hittills har gått är det lätt att få uppfattningen att det skulle handla om att utreda frågan. Läser man att-satsen i proppen så verkar det snarare som att det här beslutet faktiskt är det som kommer att avgöra om UTN ska bilda en egen kår, en sektion inom Uppsala studentkår eller fortsätta som om inget har hänt.

Under våren har UTN och Uppsala studentkår förhandlat fram ett sektionsavtal som i princip uppfyller alla de krav som UTN ställt på en sektionslösning. I propositionen som UTN presenterat inför fullmäktige anser UTNs styrelse att de två förslagen, sektionslösning och egen kår, är jämförbara. Man konstaterar också att det sektionsförslag som nu presenterats är det bästa som någonsin presenterats.

När studenterna på teknat-fakulteten röstade om att bilda en UTN-kår 2003 röstade ca. 70 % nej till egen kår. När jag satt som talman i UTNs fullmäktige avgjordes frågan om sektion senaste gången. Med tre rösters marginal röstades sektionsalternativet ner. En ganska liten marginal alltså. Dessutom bestod fullmäktige då av 51 ledamöter. Betydligt fler än idag alltså. Med den vetskapen om vad studenterna på teknat tyckte om egen-kår-projektet så kan man fråga sig varför egen kår när man inte prövat sektionsalternativt? Varför denna forcerade process där sektionerna har knappt två veckor på sig att inhämta medlemmars åsikter. Som gammal sektionsaktiv och UTN-räv anser jag att man först borde bilda en sektion och sedan, om det visar sig att UTN inte får ut det man vill ha som formell representant, gå vidare och bilda en egen kår.

Det är ingen brådska att fatta beslutet om att bilda en egen kår. Det är inte rimligt att UTN skulle kunna bilda en egen formell kår före 2013. Enligt kårobligatoriepropositionen blir den nuvarande studentkåren per automatik blir den formella representanten. Även om man skulle bortse från det så är det inte rimligt att UTN kan bilda en egen kår förrän tidigast 2013. T.ex. så har Uppsala studentkår 100% medlemsanslutning på teknat den dag då kårobligatoriet avskaffas vilket innebär att Uppsala studentkår i inledningsskedet kommer att bli den formella representanten på teknat. Varför inte bilda en sektion i väntan på att det faktiskt finns en riktig chans att bilda en egen kår? Ingenting hindrar att vi ändå kan bilda en egen kår 2013.

Sammanfattningsvis, en sektionslösning ger i princip alla fördelar som en egen kår skulle ge. Inget hindrar heller UTN från att bilda en egen kår om man är en sektion. Jag tror att ett bra alternativ är att först bilda en sektion och först när vi anser att detta inte ger tillräkliga fördelar gå vidare med en egen kår. Varför vill UTNs styrelse inte ens pröva sektionsalternativet?

1 Responses to Varför vill man inte ens pröva?

  1. Svante skriver:

    Det stämmer bra att sektionsalternativet som presenterats är ett bra sådant förutsatt att kårobligatoriet inte tas bort. Händer det så vet vi inte hur Uppsala studentkår kommer att påverkas – vilken idag tillgänglig service som kommer att försvinna och hur många remissförfattare på Övre slottsgatan som TekNat-studenterna får klara sig utan. Som kår skulle UTN kunna träda in och erbjuda mycket av den service som annars skulle gå förlorad, för möjligheterna finns där att ta vara på!

    Omröstningen från 2003 tas ideligen upp som om den skulle vara någon slags opinionsmätning i den här frågan. Det kan man kanske tro om man bortser alla relevanta faktorer. Frågan man ställde sig 2003 var nämnligen om man ville ha en obligatorisk TekNat-kår gentemot en obligatorisk central, stark kår. Det är inte vad vi diskuterar längre. Frågan handlar om UTN som sektion, inom det som kommer finnas kvar av Uppsala studentkår efter kårobligatoriets fall, gentemot det som UTN har potential att bli som egen kår. Om man ändå tycker att omröstningen är relevant bör man betänka att de senaste 6 åren har nästintill samtliga studenter på fakulteten bytts ut. De flesta jag känner som var med 2003 har tagit examen för länge sedan.

    Det sektionsalternativ som idag presenterats påstås av er även ge alla fördelar som en TekNat-kår också skulle ge. Så är inte fallet:

    Som sektion skulle TekNats studenters åsikter framföras av Uppsala studentkår som en del av ett remissvar. Som kår skulle UTN få skriva sina egna remissvar. Dessutom vet vi varken hur många remisskrivare som Uppsala studentkår kommer kunna behålla efter framtida nedskärningar eller hur många remisskrivare som UTN skulle kunna arvodera med nya statliga finansiella medel.

    Som sektion skulle UTN:s sektioner och studieråd fortsätta tvingas äska pengar från programråd och Uppsala studentkår för sin verksamhet. Med planerade omorganiseringar inom fakulteten och Uppsala studentkårs bistra finansiella framtidsutsikter skulle UTN som kår kunna tilldela medel som garanterar sektionernas överlevnad och utveckling.

    Som sektion skulle UTN:s medlemmar behöva betala kåravgiften för att stödja kårens arbete. Med UTN som kår skulle det vara gratis för TekNat-studenterna att vara med i studentkåren.

    Som sektion skulle UTN få möjlighet att bifoga sina åsikter som ”TekNat-studenternas åsikt” i nationella frågor. Alla uttalanden skulle dock alltid behöva samordnas med Uppsala studentkår och därmed skapa en trög organisation. Det skulle också effektivt begränsa det idag givande och väl utvecklade samarbete som UTN idag har med andra teknolog- och naturvetarkårer i landet. Som kår skulle UTN kunna vidareutveckla det samarbetet och uttala sig allt oftare i frågor som verkligen angår studenterna på TekNat.

    Som sektion skulle UTN ändå betraktas som en organisation som ligger under Uppsala studentkår, där den centrala kårens åsikt ändå alltid har företräde i slutändan.

    …och så vidare. Sektionsalternativet är bra, men jag anser att kåralternativet är bättre. Det glädjer mig därför att även ni i slutet av ert inlägg också ser UTN som formell kår som ett realistiskt alternativ till 2013. Då är vi halvvägs till mötes! Den enda skillnaden blir då om vi vill ta en omväg eller försöka ta en genväg till kårbildandet.

    Väl mött!

Lämna en kommentar